Till huvudinnehållet
Krisnätverkskonferensen 2024: Fokus på krisstöd och suicidprevention 

Krisnätverkskonferensen 2024: Fokus på krisstöd och suicidprevention 

På Skogshem och Wijk på Lidingö samlades den 7–8 maj aktörer från myndigheter, offentlig sektor, privata företag och frivilliga organisationer för årets Krisnätverkskonferens.

Arrangörerna Beatrice Meroño Broberg, Annika Bång och Christina Öhman från Avonova med Stefan Dahlberg från Competenscomagniet. På bilden saknas Avonovas hälsocenterchef Alkisti Linderholm.

Konferensen arrangerades av Avonova i samarbete med Competenscompagniet under det övergripande temat ”Samarbete ger motståndskraft”. Under två dagar bjöds deltagarna på en unik möjlighet att ta del av expertföreläsningar, nätverka och utbyta erfarenheter om viktiga ämnen som krishantering och suicidprevention. 

Ta del av vår sammanfattning av de insiktsfulla föreläsningar som delades på krisnätverkskonferensen 2024.  

Motståndskraft – Resiliens vid kris. Ur ett samhälls-organisations- och grupperspektiv

Alexander Lundberg som är organisationskonsult på Avonova och doktorand vid Åbo Akademi University, talade om kris och motståndskraft sett ur olika perspektiv: samhälle, organisation, grupp och individ. I sin föreläsning utforskade han ledarskap under kriser och betonade vikten av att hantera komplexitet och emotionella reaktioner. 

Enligt Lundberg är en kris en händelse eller situation som rubbar normal funktion, utmanar befintliga förståelsesystem och utlöser komplexa emotionella och beteendemässiga reaktioner. För att hantera kriser krävs anpassningsförmåga, kreativ problemlösning och positiva egenskaper. 

Andra begrepp som introducerades för att beskriva utmaningarna under kriser var "Emotional Styles", VUCA (Volatility, Uncertainty, Complexity, Ambiguity), och BANI (Brittle, Anxious, Non-linear, Incomprehensible). Här är agilitet, motståndskraft och hållbarhet viktigt. 

Lundberg talade även om neuroplasticitet, mindfulness och positiv förändring i relation till emotionell utveckling och copingstrategier under kriser. Vi behöver vara medvetna om våra emotionella stilar och ständigt utveckla dem genom medveten träning och beteendeförändringar. 

Vidare diskuterades ledarskapets roll under kriser och behovet av att anpassa sig till olika nivåer av kognitiv mognad hos individer. Enligt Lundberg bör ledare stödja psykologisk trygghet, tillit och öppenhet för att gynna lärande och utveckling.

Slutligen betonades vikten av att bygga en organisationskultur och ledarskap som uppmuntrar självtransformering, autenticitet och kollegialt samarbete för att möta utmaningarna under kriser och främja långsiktig hållbarhet och framgång. 

Suicid - förebygga

Ullakarin Nyberg, en av landets främsta experter på suicidprevention, gästade konferensen. Hon är överläkare, psykiatriker och suicidforskare och hennes presentation "Patienter som inte orkar leva – hur möter vi dem?" gav en omfattande översikt över hur vårdpersonal kan bemöta patienter med självmordstankar. 

Varje dag dör fyra personer i Sverige genom självmord, varav 70 % är män och 10 % är mellan 10 och 24 år gamla. Trots att majoriteten har någon form av vårdkontakt är det få som är i kontakt med psykiatrin vid sin död. De vanligaste metoderna för självmord är hängning för män och förgiftning för kvinnor. För varje självmord finns minst tio suicidförsök. 

De som löper störst risk är personer med psykisk eller svår fysisk sjukdom, beroendesyndrom, funktionsnedsättning eller tidigare suicidförsök. Dock har de flesta överlevare av ett suicidförsök en god prognos, då cirka 90 % dör av andra skäl än självmord. Suicidtankar leder sällan till suicidförsök och kan ibland vara skyddande. Akut risk för självmord kan förändras snabbt, vilket kräver omedelbar handling från vårdpersonal. 

Nyberg betonar att en suicidal person oftast inte längtar efter döden, utan efter att slippa lida. Det är avgörande att vårdpersonal visar att de inte ger upp på personen och att de bemöter tystnaden kring psykiskt mående och suicidalitet, eftersom tystnad förstärker känslor av ensamhet, skam och skuld. Professionell hållning innebär att lyssna, lugna, ge hopp och visa att hjälp finns att få. Det är viktigt att arbeta tillsammans med personen, visa att man bryr sig, och bekräfta deras känslor och upplevelser. 

I mötet med en suicidal person bör fokus ligga på att låta personen berätta sin historia och visa acceptans. Samtalen kan inkludera vardagliga frågor för att påminna om livet och normalisera personens känslor. Viktigt är också att erbjuda en tydlig kortsiktig plan för hjälp och att hjälpa personen att reflektera över effekten på deras närstående. 

Suicid - akut läge

En annan person som talade om ämnet suicidprevention var Stefan Landenberg som är polisförhandlare och polisinspektör på Polismyndigheten. Han betonade människans fria vilja att välja sitt förhållningssätt till livets utmaningar och påstod att alla känner någon som tagit sitt liv. Han gick igenom indikatorer och förberedelser inför självmord, som avskedsbrev och isolering, samt betonade att många självmord är impulshandlingar. Kommunikation och att matcha den utsattas känslor, samt upprätthålla värdighet och respekt, är viktigt.

Han uppmanade att ifrågasätta negativa tankar och påminde om att det inte är någons fel om någon väljer att fullfölja en självmordsplan. Landenberg presenterade även en framgångsrik metod från Montreal där utbildning och stöd halverade suicidtalen inom poliskåren. 

After Action Review

Anneli Skoog från MSB intog scenen för att introducera reflektionsmetoden "Från gemensamt görande till gemensamt lärande" eller AAR (After Action Review).  

Det är en strukturerad dialogmetod för att hitta gemensamma lärdomar före, under eller efter insatser, övningar eller händelser. Ursprungligen utvecklad av USA:s armé på 1980-talet används metoden nu av olika internationella organisationer och även i Sverige av olika myndigheter och organisationer som Försvarsmakten, Polisen och MSB.  

AAR-metoden fokuserar på att utvärdera händelser, lyfta fram styrkor och svagheter samt söka efter utvecklingsbehov genom feedback, reflektion och lärande. Den betonar vikten av att skapa en lärande organisation och involvera alla deltagare för att förbättra arbetssätt och resultat. 

Motståndskraft – Resiliens vid kris. Ur ett grupp- och individperspektiv

Ola Jameson, en erfaren psykolog och specialist inom arbets- och organisationspsykologi, höll en presentation om trauma och resiliens. Han definierade trauma som att ha upplevt eller konfronterats med händelser som innebär död, allvarlig skada eller hot mot fysisk integritet. Endast en liten procentandel av människor blir faktiskt traumatiserade efter en traumatisk händelse, och olika typer av trauman har olika risknivåer. 

Jameson gick även igenom begreppet resiliens, som han beskrev som förmågan att hantera svåra omständigheter och motgångar. Han betonade att resiliens kan byggas upp och att det finns olika strategier för att stärka den, inklusive att arbeta med psykologiska kapital som hopp, egenförmåga, resiliens och optimism. 

Vidare poängterade Jameson vikten av socialt stöd och ett starkt socialt nätverk för att bygga resiliens samt olika copingstrategier för att hantera stress och trauma. Ola Jameson avslutade med att prata om ett resiliensprogram som han samarbetar med UNHCR om, vilket syftar till att förbereda deltagare för utmaningarna med att arbeta under hög press och exponering för traumatiskt innehåll i fält. 

Forskning kring fysisk aktivitet och hjärnhälsa vid kris och trauma

Örjan Ekblom, professor vid GIH, höll en föreläsning om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan vid stress och kris. Han förklarade att träning ökar blodflödet i hjärnan, förbättrar humöret och gör hjärnan mer anpassningsbar, men har liten effekt på tankeförmågan.

Ekblom visade att god kondition, mätt med VO2max, är kopplad till bättre prestation under stress, som vid militärt arbete. Han underströk att träningens effekter varierar beroende på intensitet och att det är viktigt att identifiera personer som riskerar att bli sjuka genom biomarkörer som NfL och GFAP.

Träning har också positiva effekter på psykologin, som förbättrad tankeförmåga, bättre mående, minskad stress och bättre sömn. Regelbunden fysisk aktivitet kan förebygga hjärt- och kärlsjukdomar, ämnesomsättningsproblem och missbruk.

Studier visar att låg fysisk aktivitet är kopplad till depression och att träning är effektiv som behandling mot depression, sömnproblem, missbruk och PTSD, oavsett om träningen är intensiv eller inte och om den sker i grupp eller individuellt. Mer träning ger oftast bättre resultat.

Träning hjälper också vid PTSD genom att minska rädsla, stärka hjärnans nervtillväxt och minska inflammation, vilket leder till en svagare stressreaktion hos personer med god kondition.

Ekblom sammanfattade att fysisk aktivitet motverkar effekterna av stress och trauma, bygger motståndskraft och har få biverkningar.

Avonova arbetar dagligen med dessa frågor och har specialister över hela landet som kan stötta i arbetsmiljöarbetet. Genom att erbjuda expertis inom krishantering, psykologiskt stöd och suicidprevention, spelar företagshälsovården en avgörande roll i att stärka organisationers motståndskraft.

Med stöd från Avonova kan arbetsplatser utveckla effektiva strategier för att hantera kriser, främja psykisk hälsa och skapa en trygg och hållbar arbetsmiljö. Med gemensamma krafter kan vi skapa motståndskraft! 

Läs mer om våra tjänster i krishantering.

Se tjänster


TIPSA OM OCH DELA ARTIKELN
LÄNKEN KOPIERAD

Läs mer