När HLR-kunskaperna behövdes på riktigt: Åsa ryckte ut med sin son

Åsa är företagssköterska och HLR-instruktör på Avonova och har varit SMS-livräddare i flera år. Den här gången visste hon inte vad som väntade när hon och sonen åkte iväg.

Det hade börjat med att en kvinna i närheten såg en person falla ihop på vägen. Hon hade erfarenhet av att arbeta inom vården och förstod snabbt vad som hade hänt. Tillsammans med en granne larmade hon 112 och började göra hjärt-lungräddning.

Larmet gick samtidigt ut till SMS-livräddare i området. Åsa och hennes son var hemma, bara någon kilometer bort.

– Vi tittade bara på varandra och sa: ska vi? Ja. Och så åkte vi, berättar Åsa.

När minuterna går

Innan de körde iväg frågade sonen efter Åsas nycklar. På nyckelknippan satt ett litet munskydd för inblåsningar, något Avonova tidigare delade ut till sina medarbetare.

De var framme inom ungefär fem minuter. Då hade de personer som redan arbetade med HLR börjat bli trötta.

– Efter fem minuter börjar tekniken att avta. Man blir trött, säger Åsa.

Åsa tog över vid huvudändan och ansvarade för luftväg och inblåsningar, medan sonen tog över hjärtkompressionerna.

– Han är väldigt duktig på det. Jag höll fri luftväg och vi fick in luft. Sen höll vi på tills en hjärtstartare kom.

Tre hjärtstartare – och en som inte fungerade

Den första hjärtstartaren som kom fram hade slut på batteri. En annan, som var nyare, fungerade.

– Det säger något om vikten av att kontrollera sin utrustning regelbundet, konstaterar Åsa.

Totalt kom tre hjärtstartare till platsen. Åsa och de andra fortsatte med HLR och hjärtstartaren gav tre defibrilleringar, med fortsatt HLR mellan gångerna.

Efter den tredje såg de mannen börja återfå färgen i ansiktet.

– Det var fantastiskt. Innan dess var han ju gråblek.

Det tog ungefär 25 minuter innan ambulansen kom fram. När ambulanspersonalen anlände hade mannen börjat andas och röra på sig. Han var fortfarande inte talbar, men hade fått tillbaka färgen i ansiktet.

Man kan inte bara ta en paus

Efter hand anslöt fler SMS-livräddare. Åsa uppskattar att det var minst sex, sju eller åtta personer på plats. De kunde avlösa varandra i hjärtkompressionerna.

– Det som är svårast när man håller på så länge är att man inte kan sluta. Man kan ju inte bara ta en paus, säger Åsa.

Därför är fler livräddare viktiga

Åsa har varit SMS-livräddare i flera år och blivit utlarmad ett fåtal gånger tidigare. Det hon inte visste före den här kvällen var att hennes son också hade registrerat sig, helt på egen hand.

– Jag visste faktiskt inte att min son hade registrerat sig.

För Åsa är SMS-livräddare en möjlighet att bidra när någon behöver hjälp.

– Jag tycker det är en samhällsinsats man kan göra. Har man gått en kurs och man är instruktör i alla fall så tycker jag att man ska registrera sig. Så man kan hjälpa till.

Samtidigt minns hon att det första larmet kom som en chock.

– Signalen är väldigt hög. Den låter nästan som ett brandlarm.

Men när larmet väl går handlar det om att agera.

De nya svenska riktlinjerna för HLR 2026 betonar vikten av att 112 larmas direkt vid medvetslöshet, tidig HLR och tidig användning av hjärtstartare.

Larmoperatören kan hjälpa till med bedömningen och vägleda den som ringer.

Repetition, inte en engångsutbildning

Åsa möter ofta frågan om rädslan för att göra fel. Hennes råd är enkelt: våga agera.

– Jag tänker att det är bättre att göra något än inget. För vad blir alternativet?

Men för att kunna agera när det verkligen gäller behöver kunskapen hållas levande. För Åsa handlar det om att träna tills momenten känns naturliga.

– Jag anser att man ska öva så mycket att när det väl händer så ska du inte behöva tänka. Du ska bara behöva göra.

Hon rekommenderar att man övar minst en gång om året och gärna kompletterar utbildningen med kortare repetitionstillfällen för att hålla kunskaperna aktuella.

Och ett hjärtstopp följer förstås inte arbetsdagen.

– Det kan hända på jobbet, likväl som på fritiden.

Alla kan bidra

Det som Åsa tar med sig från kvällen är hur många olika insatser som kan göra skillnad när ett hjärtstopp blir långvarigt.

Den som gör hjärtkompressioner. Den som hämtar hjärtstartaren. Den som möter ambulansen.

– Det som hjälper mig är att kunna motivera andra genom att berätta om det här. Alla insatser är lika viktiga.

Avonovas HLR-utbildningar är uppdaterade enligt Svenska HLR-rådets nya riktlinjer för 2026 och ger medarbetare möjlighet att träna på att agera när sekunderna räknas.